Text: Alf Henrikson
Melodi: Mikael
Välden försvinner och släktled förgår
men kvadraten på hypotenusan består.
Religioner förbleknar och tidevarv far
men värdet av talet pi står kvar.
Är ej livet förmer än kvadratens rot?
Jo, visst borde det vara tvärtemot.
Det bestående borde förstås vara vi,
gärna då på bekostnad av talet pi.
Jag sjunger bara ”pi” i stället för ”talet pi”. (Dessutom sjöng jag texten ur minnet och blandade ihop en del ord…)
Mikaels visstuga 