Jungfrun och gammelsven på gille

Jungfrun satt ned och tog på sig sina skor.
– Vem bryter löven av liljeträd?
Så bjöd hon upp den gammelsven till den täta hop.
– I fröjden eder alla dagar.
Den jungfrun hon var både fager och huld;
den klädnad hon bar var av renaste guld.
På benen så hade hon mönstrade tights,
som svennen bedömde som ganska så nice.
Själv var han klädd uti linnetyg och siden,
och således skämdes han inte över sviden.
De dansade så länge, de dansade så väl,
fastän den svennen hade ont i en häl.
Och svennen förde jungfrun runt i en dans.
Hon följde så säkert, som räven följs av svans.
Och jungfrun förde svennen uti en annan dans.
Och han följde någorlunda, nästan som en svans.
En fjärdedels timme var övermåttan nog.
”Jag tackar för dansen”, hon sade och log.
Och svennen han tackade för dansen, så blyg.
– Vem bryter löven av liljeträd?
Men hemligen han tindrade med ögonen i smyg.
– I fröjden eder alla dagar.