Reservtext

Musik: En sats ur Bondekantaten av J. S. Bach; normal svensk text: Nu grönskar det av Evelyn Lindström
Text: Mikael

Nu famnas det i grönskans dal,
nu ängslas liderligt.
Kom låt oss bryta det vandrande svärd
och fälla dess örnar i flykt!
Så skåla vi för gyllne dar,
då fulla och breda vi går.
Kom vänslas med den druckna sol,
ty sommaren är vår.

Men stadigt får vi gråa hår
av överstyrda kor.
På vägran följer vitesstraff
där Tyr och Bävan bor.
Att löpska ögon mot oss ler
hoppas tjuren i oss på.
En skur av grodor prövar oss,
när blåregn går i stå.

Jag fick en gång rådet att om man sjunger på scen och glömmer bort texten, kan det vara värt ett försök att improvisera en nonsenstext och låtsas som ingenting tills man kommer på rätt köl igen. 

Men så tänkte jag att om man inte är duktig på att improvisera nonsenstexter, så borde man träna in en alternativ nonsenstext i förväg, så att man kan ta till den när man glömmer den riktiga. Och så blev det som det blev. Det här är en glesbefolkad genre, men ”Sjung om fru Svenssons lyckliga karl” finns ju och intar en ointaglig förstaplats. 

Textkommentarer: ”Vandringsfärd” blev till ”vandrande svärd” som ledde mig till de fällda örnarna i Tegnérs ”Det eviga”. Skuren av grodor är möjligen från Andra Mosebok. Jag hade tänkt att tjuren mot slutet skulle ha en ljudlikhet med originalets rad ”naturens rikedom”, men när jag väl kollade upp originalets text så är tredje sista raden ”på livets rikedom” — så kan det gå. I övrigt vet jag inte riktigt vad min hjärna höll på med.