Melodi: Lantflickans klagan, ”Förgäves uppå stigen…”
Text: Mikael
Så sakta uppför Stigberget jag dig att möta går;
jag kämpar uppför denna branta pina.
Det backen är som lutar, alltmer för varje år,
men på Syren är Sol, och Katarina.
På söndagar vi må
till Åsas boning gå,
och allt vi taga med oss skall nyttjas såsom på-
lägg, på det bröd som Åsa där oss bjuder.
En tid det är så roligt att äta frukost där:
en trogen skara äro vi som samlas.
”Och sitter du i soffan? Då vill jag sitta här!”
Det käbblas och det smaskas och det svamlas.
Det kan bli politik
och litteraturkritik,
så sjunga vi en trudelutt som inte blir sig lik,
men klockan två som Askungen vi dunsta.
På den tiden när Åsa Grogarn Sol bodde på Stigberget, våningen ovanför familjen Syren, hade hon ibland knytisfrukostsalonger på söndagar mellan kl. 10 och 14.
Jag tycker om den här melodin, och även originaltexten (man kan väl misstänka att titeln ”Lantflickans klagan” är påhittad senare), men jag är inte särskilt bra på att sjunga den. Men på Internet kan man höra Emma Härdelin i Triakel sjunga Lantflickan.
Mikaels visstuga 