Svenska folkliga visor brukar finnas i otaliga varianter spridda över landet, omvandlade av muntlig tradering med avsiktliga eller oavsiktliga förändringar. Det är fascinerande, även om jag har en tendens att känna att den variant som jag själv lärde mig först är den som är den riktiga.
Här följer tre varianter av vad jag kallar en liftarvisa. De är speciella för mig, dels för att jag tycker bra om allihop, och dels för att jag råkar ha lärt mig dem direkt av tre sångare som på var sitt sätt haft stor betydelse för mitt eget sångarliv.
Förresten, jag antar att ordet ”fattigdom” i två av varianterna inte syftar på det abstrakta begreppet utan på en person som är fattig, ungefär som ordet ”ungdom” kan fungera.
Kom, fattigdom … till Västanå.
Den här varianten lärde jag mig av Britta Röjås cirka år 1990, men jag har ingen inspelning med henne. Däremot sjungs samma variant HÄR på YouTube av Katrin Mandl och Lotta.
|: Kom, fattigdom, och häng dig på, så ska jag köra dig till Västanå. :|
|: Har du mera pengar får du åka längre, annars får du kliva av och gå. :|
Hej håsan … till Mönsterås.
Sång: Biörn Landahl
|: Hej håsan och häng dig påsan, jag ska skjussa dig till Mönsterås. :|
|: Har du blanke penger får du åka länger, har du blanke penger får du åka länger, annars får du kliva av och gåsan. :|
Kom, fattigdom … till Västerås.
Klicka HÄR för att se och höra Eva Rune sjunga sitt eget arrangemang efter Eva Eriksson, Ovansjö, Gästrikland. När Eva Rune var min körledare sjöng vi det här i kanon – mycket läckert!
Och kom, fattigdom, och häng dig på, så får du åka till Västerås.
Och har du mera pengar får du åka länger, annars får du pallre av och gå.
Första trallen.
Andra trallen.
Texten igen, fast en stämma.
Mikaels visstuga 